Jag fascineras av de gamla textilier som kvinnor i århundraden tillverkat. Dessa inspirerar mig att arbeta med ull i olika former, mest stickat och filtat, ibland kombinerat med järn. I min släkt finns det smeder och stickerskor, i mina bilder möts dessa. Ett möte mellan det mjuka och hårda, det gamla och det nya.
Jag använder ofta två egna »bomärken«, tuppen och taggen. Tuppen är inte olik graffitimålarnas sprejade »tags« - kaxigt kantig spatserar han fram över bilderna på krokiga ben. Mönstertråden löper i oväntade knyckar, formar tuppen mer till en del av bildens komplicerade mönster än en fågel.
Taggen är trekantig och alltid i en tvärt avvikande färg.
Ett litet stramt tillägg som ofta är fäst i ena kanten av bilden.
Jag har ett tredje kännetecken. Ränderna. Inte färgglada breda utan tunna strikta. Många vita smala mot en mörk bakgrund, eller tvärtom. Ibland löper de inte riktigt parallellt utan smalnar av mot en fiktiv horisont, som bondens snörräta åkerfåror betraktade på lite avstånd. Mot denna »linjerade« bakgrund skapar jag mina
böljande mönster.
I mina bilder svävar knalliga taggar fritt mot en mörk bakgrund som enkla stjärnor på en natthimmel. Det är en mönsterstickning som ligger nära det abstrakta måleriet.

Här kan du läsa några recensioner!

Bo Bjelvehammar Ystad Allehanda 4 juli 2009

Alja Skirgård 5 april 2010